Canadarosor 2016

Vi har delat in dessa rosor enligt användningssätt, även om vissa sorter kan användas både som klängros (K) och buskros (B) respektive rabattros (R) och lägre buskros. Den indelning vi har gjort baserar sig helt på vår egen gruppering.

Sorter vi har i försäljning våren 2016 :

Rosa 'A. MacKenzie' R

Rosa 'AC William Booth' RK

Rosa 'Adelaide Hoodless' R

Rosa 'Champlain' R

Rosa 'Cuthbert Grant' R

Rosa 'Henry Kelsey' K

Rosa 'J.P. Connell' R

Rosa 'John Cabot' K

Rosa 'John Davies' K

Rosa 'John Franklin' R

Rosa 'Martin Froebisher' BR

Rosa 'Morden Amorette' R

Rosa 'Morden Centennial' R

Rosa 'Morden Fireglow' R

Rosa 'Morden Ruby' R

Rosa 'Morden Snow Beauty' R

Rosa 'Prairie Joy' R

Rosa 'Sunrise' R

Rosa 'Therese Bugnet' BR

Rosa 'William Baffin' K

Rosa 'Winnipeg Parks' R

Använda gruppindelningar:

R = Remonterande lägre rabatt-/buskros som passar i rabatt

K = Klängros 

B =  Buskros som remonterar till en del

Grupp R, Rosor för rabatter

 Rosa Alexander MacKenzie 

 Alexander MacKenzie har blivit ca 100-120 cm hög hos oss. Den har mycket friskt bladverk och det heter också i de kanadensiska odlingsanvisningarna att denna sort skall ha en god resistens mot både mjöldagg och svartfläcksjuka.

Blommorna kommer i buketter om 6-12 st och de har en medelstorlek på 6-7 cm med den infällda bildens form. De rabatter som vi har planterat med denna sort har haft mycket få vinterskador om ens några. 

Alexander MacKenzie är en korsning mellan Queen Elisatbeth och en fröplanta från Red Dawn x Suzanne. Den är introducerad på den kanadensiska marknaden år 1985 och vi har använt den i ordentligt 10 år.

 

Rosa Adelaide Hoodless

 Adelaide Hoodless har en höjd på ca 80-100 cm hos oss. Växtsättet är först upprätt för att sedan när blombuketterna kommer bli lätt böjt. Sorten har extremt mycket blommor i varje bukett. Vi har nån gång räknat till totalt 50 blommor. Sorten har god hållbarhet mot mjöldagg och någorlunda hållbarhet mot svartfläcksjuka.

Adelaide Hoodless har hos oss också klarat vintrarna utan problem. Beskärning på våren krävs dels för att få starka grenar och dels för att avlägsna skadade grenar. Enligt det nordamerikasnka USDA zonerna (https://en.wikipedia.org/wiki/Hardiness_zone) skall den klara t.o.m zon 2 vilket betuder ner mot -40 grader Celsius.

Adelaide Hoodless introducerades på kanadensiska marknaden år 1973 och det är en korsning mellan floribundarosen Fire King och en fröplanta mellan R.arkansana x Assiniboine. Assiniboine skall vara en korsning mellan floribundarosen Donald Prior och R. arkansana.

Rosa 'Champlain'

 

Champlain är en lägre ros. Hos oss når den en höjd på ca 60-80 cm även om den i de kanadensiska odlingsanvisningarna sägs bli ca 1 m. Champlain har vackert lövverk och god motståndskraft mot mjöldagg och någorlunda bra motståndskraft mot svartfläcksjuka. Blommorna är ordentligt dubbla med upp till 30 kronblad. Blomstorleken är ca 6-7 cm i diameter.

Champlain behöver regelbunden beskärning av döda kvistar på våren men i övrigt har den klarat sig bra hos oss. Enligt anvisningarna skall den klara USDA zon 3 (-35C)..

Champlain introducerades på den kanadensiska marknaden år 1982 och den är en komplex hybrid från en korsning mellan R. kordesii x Max Graf  och en fröplanta från en korsning mellan Red Dawn x Suzanne.

Rosa 'Cuthbert Grant'

Cuthbert Grant blir hos oss ca 60-80 cm hög. I de kanadensiska försöken har den blivit 80-100 cm. Blommorna är ordentligt dubbla med en diameter upp till 10 cm. Cuthbert Grant har rätt bra motståndskraft mot både mjöldagg och svartfläcksjuka. Rosen har ett mycket upprätt växtsätt.

Cuthbert Grant behöver litet vinterskydd i form av granris eller dylikt hos oss även om den enligt de kanadensiska anvisningarna skall klara USDA zon 3 (-35C). Beskärning på våren precis som vilken annan rabattros som helst.

Cuthbert Grant introducerades på marknaden år 1967. Den är en korsning mellan Crimson Glory och en hybrid av Donald Prior x R. arkansana.

Rosa 'J.P. Connell'

se bild på  vår Pinterest

J.P. Conell är ca 80-120 cm hög . Blommorna är först från limefärgade till gulvita för att mot slutet av blomningen blinästan helvita. J.P. Conell blommar rikligast efter ett par år på växtplatsen. Blommorna är ca 7-9 cm i diameter och kommer både i små buketter om 3-8 blommor och som ensamma blommor.

J.P. Conell skall klara USDA zon 3 (-35C) och har hos oss klarat sig utan problem. Vi beskär den på våren.

J.P. Conell härstammar från en korsning mellan floribunda Arthur Bell och en fri pollinering från buskrosen Von Scharnhorst. J.P. conell introducerades år 1987.

Rosa 'John Franklin'

 se bild på vår Pinterest

John Franklin blir ca 80-100 cm hög hos oss med bra upprätt växtsätt. Blommorna är ca 6 cm i diameter, kommer i klasar på upp till 30 blommor och varje blomma har 25 kronblad.  John Franklin är någorlunda motståndskraftig mot både mjöldagg och svartfläcksjuka.

John Franklin skall enligt odlingsanvisningarna klara sig bra i USDA zon 3.Hos oss har den klarat sig bra med lite täckning med granris. På våren klipper vi en del frusna och skadade grenar och kortar in de andra precis som hos andra rabattrosor. 

John Franklin introducerades år 1980 och är en korsning mellan floribunda Lilli Marleene och en fröplanta från Red Pinocchio, Joanna Hill och R. spinosissima.

Rosa 'Morden Amorette'

Vår bild på Morden Amorette är inte den bästa medn rosen är mycket blomvillig med en lysande röd nyans.

Morden Amorette är en av de lägsta kanadensiska rosorna med en höjd på ca 30-50 cm. Blommorna är ca 7-8 cm i diameter med en lysande karminröd färg. De har ca 25-30 kronblad och de innersta bladen är lätt inrullade och täcker mitten. Amorette har måttlig motståndskraft mot svartfläcksjuka och mjöldagg. 

 Morden Amorette är härdig till USDA zon 3 (-35C). Vi har haft bra resultat när vi täckt en aning med granris. På våren beskär vi precis som en vanlig rabattros.

Morden Amorette introducerades år 1977 och härstammar från en fröplanta med samma föräldrar som Adelaide Hoodless korsad med en fröplanta härstammande från korsning med Independence x hybrid av Donald Prior x R. arkansana.

Rosa 'Morden Centennial'

Morden Centennial har varit mycket blomvillig hos oss under de mest varierande väderförhållanden. I de kanadensiska odlingsbeskrivningarna anges blomtiden till juni och augusti-september men hos oss har den börjat i början av juli och blommat till oktober. Morden Centennial har växt till ca 70-90 cm hos oss och har ganska starkrosa blommor i klasar om 1-4 blommor. Blomman är 7-8 cm i diameter med ca 40 kronblad. God motståndskraft mot mjöldagg och rätt god motståndskraft mot svartfläcksjuka.

Morden Centennial övervintrar alldeles bra hos oss och enligt kanadensiska anvisningar skall den också gå bra ända till USDA zon 2 (-40C). Vi beskär på våren som hos vanliga rabattrosor och det är en klar fördel för blomningen om man klipper bort utblommade blommor för annars bildar denna ros stora mängder nypon.

Morden Centennial har fått utmärkelsen "The Outstanding Cultivar Award" år 1996, vilket utses av Canadian Society for Holticulture Science.

Morden Centennial är resultatet av en korsning mellan Praire Princess och en härdig fröplanta med föräldrarna White Bouquet, Assiniboine och R. arkansana. Morden Centennial introducerades år 1980.

Rosa 'Morden Fireglow'

 Morden Fireglow har ett upprätt växtsätt på ca 560-70 cm. Blommorna kommer i klasar om 1-5 st och en enskild blomma är ca 6-8 cm i diameter med ca 28 kronblad. Rätt god motståndskrfta mot både mjöldagg och bladfläcksjuka.

Morden Fireglow skall enligt de kanadensiska anvisningarna klara sig i USDA zon 2b (-40C). Hos oss har den klarat sig bra med litet granris som täckning. Vi beskär som vanliga rabattrosor på våren.

Morden Fireglow introducerades år 1989 och den är en korsning från en fröplanta med härstamning från sorterna Praire princess, Morden Amorette, White Bouquet, Assiniboine och R. arkansana. Som pollenplanta användes Morden Cardinette.

Rosa 'Morden Ruby'

Bild på Pinterest

Morden Ruby är systersort till Adelaide Hoodless. Den blir ca 1 m hög och blommar villigt genom hela sommaren. Måttlig till god hållbarhet mot mjöldagg och bladfläcksjuka. Blommorna är dubbla, rubinröda och håller länge.

Enligt de kanadensiska odlingsanvisningarna skall den här sortern vara härdig till USDA zon 2 (-40C). Vi har dock inte haft denna i provodling hos oss i Österbotten.

Morden Ruby har samma ursprung som Adelaide Hoodless. Introducerades 1977.

Oservera att vi har inte haft Morden Ruby i egen försöksodling utan alla uppgifter kommer från de kanadensiska odlingsanvisningarna. Vad vi förstått av andra skall dock Morden Ruby vara en god sort också hos oss (till Zon IV i Finland).

Rosa 'Morden Snow Beauty'

Bild på Pinterest

Morden Snow Beauty är  lågväxande på ca 40-80 cm. Rosen har god doft. Frisk sort som bildar ätbara nypon. Snow Beauty har snygga knoppar som öppnar sig till enkla till halvfyllda snövita blommor. God remontering genom hela sommaren och bladverket har god motståndskraft mot olika sjukdomar.

Morden Snow Beauty skall vara härdig till USDA zon 3 (-35C). Den introducerades på markanden 1998.
(Registrerad patent 1998, US PP11730 P2).

Föräldrar till Snow Beauty uppges vara [‘Prairie Princess’בMorden Amorette’]×[‘Mount Shasta’×(‘Adelaide Hoodless’×Rosa arkansana Porter. 

Oservera att vi har inte haft Morden Snow Beauty i egen försöksodling utan alla uppgifter kommer från de kanadensiska odlingsanvisningarna. Vad vi förstått av andra skall dockdenna ros vara en god sort också hos oss (till Zon IV i Finland).

Rosa 'Prairie Joy'

 Praire Joy är egentligen en relativt låg buskros som hos oss uppför sig mera som en rabattros. Hos oss blir den sällan högre än ca 70-80 cm men i de kanadensiska anvisningarna anges en höjd på 100-150 cm. Växtsättet är tätt och runt. Blomningen är rikligast i början av blomperioden. Blommorna sitter i klasar om 1-6 blommor med en diameter på ca 7 cm vilka är mycket täta med ca 40 kronblad.

Praire Joy har ett friskt lövverk och har god motståndskraft mot både mjöldagg och svartfläcksjuka.

Praire Joy har varit fullt härdig hos oss och skall enligt kanadensiska försök klara USDA zon 2 (-40C). Årlig beskärning på våren har gett fina låga häckar.

Praire Joy härstammar från en korsning mellan Praire Princess och Morden Cardinette.

Rosa 'Sunrise'

 

Sunrise har en höjd på ca 60-80 cm och blommar med klasar med i genomsnitt ca 8 blommor. Blommorna är orange när de öppnar sig och blir senare klargula och mot slutet av blomningen gräddgula. Blomdiametern är 6-8 cm. Bra remonteringsförmåga. Grönt fint bladverk. God motståndskraft mot de vanligaste svampsjukdomarna.

Sunrise skall enligt patenträttigheterna ha en vinterhärdighet på USDA Zon 3 (-35C) och den har klarat sig bra hos oss några säsonger redan. Årlig vårbeskärning är bra.

Sunrise har patentsökts år 2001 (USPP13969 P3) även om 1999 allmänt räknas som introduktionsår. Den är en komplex korsning från en rad härdiga sorter.

Rosa 'Winnipeg Parks'

 Winnipeg Park blir ca 40-70 cm hög och blommar rikligt hela sommaren med klasar om 1-4 blommor. Den enskilda blomman är ca 8 cm i diameter med ca 22 kronblad. Rätt god motståndskraft mot både mjöldagg och svartfläcksjuka. Winnipeg Park uppges ha det vackraste lövverket av alla Parkland rosorna och lövverket har en bra rödtonadhöstfärg.

Winnipeg Park skall enligt de kanadensiska odlingsanvisningarna klara vintrar i USDA zon 2b, och hos oss har den klarat sig bra med granristäckning. Vi beskär som vanliga rabattrosor på våren.

Winnipeg Park introducerades år 1990 och fick sitt egentliga namn efter staden Winnipeg Parks. Den härstammar från en komplex hybrid som innefattar Assiniboine, Adelaide Hoodless, Cuthbert Grant, Morden Cardinette och Praire Princess.

prisuppgifter och mängdrabatter för förbokningar inom mars månad  finns via våra Pinterest och Facebooksidor eller via länkarna här: orderform pdf ... orderform i nedladdningsbart Excel
Sänd din order via email till wiplant(at)tawi.fi.

Grupp K, Klätterrosor

De sorter som vi grupperat till klängrosor här kan ofta också användas som buskros eller t.o.m i större rabatter. För att de skall funka som klätterros behövs uppbindning mot spaljé, vägg eller likande. De kraftigt remonterande sorterna kan med fördel klippas ner helt på våren och bildar då täta låga buskage som kan anses nära rabattrosor.

Rosa 'AC William Booth'

Bild på Pinterest

William Booth blir friväxande ca 120-150 cm och ordentligt bred. Blomvillig remonterande sort som blommar från juli till september. Blommorna är enkla med en diameter på ca 5 cm och med 5 kronblad. Blommorna sitter i klasar om 8-10 blommor.

Rosen introducerades år 1999. Enligt de kanadensiska odlingsanvisningarna skall William Booth vara härdig i USDA Zon 3 (-35C). Vi har inte haft William Booth planterad hos oss. 

William Booth härstammar från en korsning mellan L83 (kommer från R. kordesii x komplex linje från Arthur Bell) och R. Applejack.

Rosa 'Henry Kelsey'

 Henry kelsey växer till ca 1,5-2,5 m höjd med helröda blommor som är 6-8 cm i diameter. Blommorna kommer i klasar om 9-18 blommor och en blomma har i genomsnitt 25 kronblad. Remonterande men de mesta blommorna kommer i början av blomperioden. Full motståndskraft mot mjöldagg och nöjaktig motståndskraft mot bladfläcksjuka.

Introducerades år 1984. Enligt de kanadensiska odlingsanvisningarna skall den vara härdig till USDA zon 3 (-35C) och hos oss klarar den sig om den böjs ner och täcks med granris. På våren finns behov av att beskära bort brutna och svarta kvistar.

Henry Kelseyi härstammar från en korsning med R. kordesii och en fröplanta från Red Pinocchio, Joanna Hill och R. spinosissima.

Rosa 'John Cabot' 

 

John Cabot skall nå en höjd på ca 2-3 meter men hos oss är den betydligt lägre. Vi har sett exemplar på  1,2-1,8 meter och väldigt ofta buskliknande exemplar. Sorten är mycket blomvillig och blommorna har en diameter på ca 7 cm med i medeltal 40 kronblad. John Cabot skall ha god  motståndskraft mot mjöldagg och  bladfläcksjuka.

 John Cabot var den första klängrosen i Explorer serien och den introducerades år 1978. Enligt de kanadensiska odlingsanvisningarna skall den vara vinterhärdig till USDA zone 3 (-35C) och hos oss har den klarat sig utmärkt och behöver en del beskärning på våren.

John Cabot härstammar från en korsning med R. kordesii och en fröplanta från Masquerade x R. laxa. 

 Rosa 'John Davies'

John Davies växer till ca 2-2,5 m enligt de kanadensiska anvisningarna. Hos oss har den blivit från ca 1,2-högst knappt 2 m. Sorten blommar villigt med täta blommor på en diameter av ca 8 cm och i genomsnitt 40 kronblad per blomma. Blomklasarna kan komma med ända upp till 17 blommor per klase. John Cabot skall ha hög motståndskraft mot mjöldagg och svartfläcksjuka.

John Davies introducerades år 1986 och härdigheten skall enligt kanadensarna vara USDA zon 3 (-35C). Hos oss har John Davies klarat sig bra men en aning behöver man beskära på våren. John Davies kan också beskäras hårt på våren men uppträder då mera som buske eller t.o.m. som högre rabattros.

John Davies härstammar från en öppen pollinering från en fröplanta som är en korsning mellan R. kordesii och en korsningslinje med korsning mellan Red Dawn och Suzanne.

 Rosa 'William Baffin'

 

William Baffin är den högsta kanadensiska klängrosen hos oss med en höjd om ca 2-2,5 m. Enligt kanadensiska anvisningar skall den dock växa till 2,5-3 meters höjd. Blommorna är enkla till halvdubbla med en diameter om 6-7 cm och ca 20 kronblad i blomman. Blomklasar med upp till 30 blommor kan förekomma. Denna klängros skall ha bra motståndskraft mot både mjöldagg och svartfläcksjuka men hos oss har vi under fuktiga somrar i alla fall sett angrepp av svartfläcksjuka.

William Baffin introducerades år 1983 och skall vara vinterhärdig till USDA zon 2a (-40C). Beskärning av en del döda kvistar kan behövas på våren men överlag klarar den sig bra hos oss även utan någon täckning alls.

William Baffin togs från en öppen pollinering med en fröplanta härstammande från R. kordesii och pollen från från en korsning med Red Dawn och Suzanne.

Grupp B, buskrosor

Rosa 'Martin Froebisher'

Martin Froebisher växer med en höjd om 1,5 - 2 meter, ibland ännu högre. Denna rugosa korsning blommar bra under hela sommaren även om början av blomningen är absolut bäst. Barken på stammarna är rödbrun och övre delen av grenarna är utan taggar. Blommorna mätaer 5-6 cm i diameter och har ca 40 kronblad. Sorten har hög motståndskraft mot mjöldagg men kan ibland få en släng av svrtfläcksjuka.

Martin Froebisher som hör till Explorer serien introducerades år 1968 och uppges vara härdig till USDA zon 2 (-40C). Hos oss övervintrar den utan problem och som sagt även 3 meters höga buskar klarar sig utan vinterskador.

Martin froebisher härstammar från en öppen pollinering av rugosa sorten Schneezwerg.

Rosa 'Therese Bugnet'

 Therese Bugnet växer till ca 2 meters höjd. Blomknopparna är avlånga och röda och öppnar sig till ljusa och täta blommor på ca 7-10 cm i diameter. Blomningen fortsätter under hela sommaren och hela busken får fina nypon och vacker höstfärg på hösten.

Therese Bugnet är härdig till USDA zon 2 (-40C) och klarar sig hos oss utan täckning. Therese Bugnet kan också odlas som rotäkta stamros utan problem. Det är dock bra att beskära en aning på våren för den blommar absolut bäst på nya skott.

Therese Bugnet är en gammal kanadensisk rugosaros namngiven 1950 av familjen Bugnet.

Long, pointed red buds are followed by sweetly scented double, warm pink flowers. Continual, profuse summer bloom, purple toned fall foliage and red canes make this an attractive shrub year-round. It grows to 7 feet by 5 feet wide and is extremely hardy.

Andra sorter

Vi har också ströexemplar av andr sorter som t.es Jens munk, Wasagaming olika Bugnet rosor m.m.

Några länkar:

Svartfläcksjuka på ros - så här ser den ut

Mjöldagg på ros - så här ser den ut
Wikipedia USDA Zoner
  
Canadan Rose Society, Parkland rosor ( bra bilder ) 
Canadan Rose Society, Explorer rosor (flera sorter vi inte presenterat här men som vi kan ha små mängder av, t.ex Charles Albanael, David Thomsen, Henry Hudson m.m.)

prisuppgifter och mängdrabatter för förbokningar inom mars månad  finns via våra Pinterest och Facebooksidor eller via länkarna här: orderform pdf ... orderform i nedladdningsbart Excel
Sänd din order via email till wiplant(at)tawi.fi.

Copyright till all text och bilder: 

Skydda nu!

Vintergröna växter ger färg också vintertid. Många gånger är det ju just därför man planterar dem. Men för växten kan det också vara stora nackdelar att behålla sina blad eller barr på vinter. Läs här vad som händer och hur du kan hjälpa naturen på traven.


När vi går till vårvinter här uppe i nord så betyder detta längre och ljusare och varmare dagar. Skillnaden mellan dags- och nattemperatur blir också ganska hög. Tidigare under vintern när det varit snöfattiga perioder med stark kyla har marken också frusit ordentligt djupt.

Allt detta sammantaget kan bli en stor utmaning för de växter som har gröna blad eller barr eftersom dessa växter behöver "andas" under vintern, och när värmen stiger blir denna andning också större. Att andas för dem medför också att de andas ut en del fukt och då är det bra om det finns tillgång till motsvarande mängd från något håll, annars blir det brist på vatten. Vid helt normala vintrar när snön lagt sig före kylan kom så förblir marken ofrusen under snön. Ja kanske inte riktigt ofrusen men tjällagret är bara nån centimeter och då befinner sig största delen av växtens rötter under tjälnivå och följaktligen har tillgång till den fukt som finns lagrad i marken. I vinter däremot så hade vi ett par veckor med emperaturer nedåt -20 till -25 grader under en till två veckor i början av januari och vi hade ingen snö. Vi kan alltså på goda grunder anta att tjäldjupet rör sig från minst 40-60 cm djup, kanske mer.

En typisk vintertorkskada på Thuja Smaragd.

Hur kan man då hjälpa sina växter?

Som sagt avdunstningen sker i samband med att växternas blad andas, så här finns det två vägar att hjälpa. Antingen för man till fukt till bladen, alltså vattnar eller så försöker man minska på andningen så mycket som möjligt, alltså håller hela växtens temperatur nere.

Bevattningsidén funkar bra på växter som behöver skydd nån enstaka dag, alltså såna som du kanske planterat i nån urna nu på vårvintern och kanske har i nåt säsongsväxthus tills du flyttar ut den på terassen eller balkongen. Här kan du relativt lätt vattna flera gånger under de få dagar som jorden faktiskt frusit ihop under natten.

Ute i trädgården däremot kan man ha dåliga temperaturförhållanden under en längre tid och då är det inte lätt att tänka sig tillföra vatten kanske fyra, fem eller ännu mera per dag. Särskilt inte då det är under förmiddag och dag som behovet är störst. Alltså här är det bättre att försöka minska på behovet.

Genom att hålla ner dagstemperaturen så lågt som möjligt, helst på minussidan, så håller växten sig nästan helt i vila, ungefär som under mörka januari. Genom att använda tillräckligt skuggande väv eller granris kan man hindra solens strålar att värma upp de mörkgröna bladen och barren under dagen och det är precis det här som rekommenderas för längre perioder. När man söker material för ändamålet bör man alltså tänka sig för så att man inte t.ex sätter tätt plast som kanske i värsta fall ger temperaturhöjning som i ett växthus. Alltså precis motsatt effekt mot vad som eftersträvas. Förr i tiden användes gamla jutesäckar eller granris. I dagsläget finns det skuggvävar som efterliknar den effekt man fick med de gamla metoderna. Fördelen gentemot de gamla beprövade metoderna är främst att det finns att köpa och är relativt lätt att få på plats.

Om man går till yrkesverksamma plantskolor så finns det en del specialtrix som man brukar ta till. Nu gäller det då vanliga, egentligen härdiga, sorter som under normala förhållanden skall klara sig på egen hand men som just under extremförhållanden, växterna kanske också är omplanterade senaste året, kan behöva hjälp. Inhemska granar (Picea) och tallar (Pinus) och kanske de tujasorter (Thuja) som har styvaste barren hör till såna växter. Här gör man helt enkelt så att man smutsar snön med t.ex aska, för att få bort reflekterande solstrålar och därigenom minska på de mörka barrens värmeupptagning. Du vet ju själv att man blir snabbare solbränd vid badstranden än långt upp på land. Tänk alltså på att ett vitt snötäcke reflekterar i stort sett lika mycket solstrålar som en vattenyta. För känsligare växter, alltså läs växter med mjukare barr eller blad, räcker detta skydd inte till men för stora kulturer normalkänsliga är det ofta fullt tillräckligt och har man i sin trädgård t.ex planterat en längre vanlig granhäck eller en Holmstrup tujahäck så kanske denna metod är att föredra. Har man mjukare Smaragd-tujahäck eller häck av rhododendron så räcker det dock inte till.

Hur länge skall man skydda?

Rent praktiskt sett behöver skyddet finnas kvar så länge som man har stark kyla under natten. Är alla rötter i ett lager där det finns djup frost så är det alltid en fara. Sista dagarna i februari och hela mars kan vara sådana tider men också om nordanvinden sveper ner kalla vindar i april kan det uppstå såna förhållanden. Minns dock att för korta perioder kan man också tillföra vatten på barr och blad. Alltså är det en eller två dar i april-maj med stark nattkyla så enklast är då att dusha växterna några gånger dan därpå. Sammantaget alltså fara finns från februari-mars tills växtperioden börjar i början av maj.

Finns det mera att tänka på?

Som jag nämnde förut, så är det skillnad på mjuka barr och hårda barr. Mjuka barr har mera klyvöppningar och börjar andas snabbare vid temperaturomslag. Växter med mjuka barr har ofta sina naturliga växtplatser i kustområden där det oftare är fuktiga milda vintrar medan växter med hårda barr mera ofta har sin naturliga hemvist i inlandsklimat med torrt, kallt klimat. Alltså redan när du väljer sort för planteringen borde du tänka på att få rätt växt på rätt plats. Plantera t.ex aldrig en tujahäck med mjuka barr på marker som fryser hårt, det går galet förr eller senare. De barrväxter som har mjuka barr kasnke passar bättre i en barrväxtgrupp som naturligt får lite skugga och skydd av andra träd eller byggnader.

Slutligen vill jag nämna att det finns ännu en sak att ta i beaktande, nämligen vind. En stark blåst torkar nästan lika effektivt som solens strålar och därför ska man också alltid tänka på att uttorkning kan också ske på vindpinade växtplatser i både halvskugga och helskugga.

Med en natttemperatur långt under nollstrecket och full sol på dagen finns det stor risk för brännskador p.g.a uttorkning.

Det finns skuggväv att köpa. Denna gröna skuggväven tar bort ca 50% av solljuset.

Riktigt låga barrväxter skyddar man enklast med granris.

också våra vanliga inhemska trädslag, gran och tall kan behöva skydd speciellt när de är nyplanterade. Bildens granhäck skulle vi dock påstå klarar det mesta mycket beroende på att kvistarna effektivt täcker och skyddar marken från den djupa frosten.

För t.ex rhododendron är det enklast att söka en planteringsplats som ligger passligt skyddad i halvskugga.

olika barrväxter tål olika mycket sol och vind, de sorter som har hårdare barr tål överlag bättre och de med mjuka barr sämre.

Vintergröna perennaväxter kan också torka ut. Har man dem i kruka som här är det enkelt att flytta till skuggigt svalt ställe.

Vår vanligaste perennaväxt, Bergenian, har rätt hårda blad och tål därför rätt mycket vind och väder, men det finns vårar när man faktiskt kan se rätt omfattande uttorkningsskador även på dessa.

Brokbladig benved har vintergröna blad som dessutom är rätt mjuka. Alltså denna växt bör helst planteras i en urna som man kan flytta till ett förråd senast efter jultiden. Vi brukar rekommendera inflyttning redan på senhösten när även dagstemperaturen börjar hålla sig på minussidan.

Snö kan vara bra täckning, men så fort det blir blidväder finns här mycket stor risk att grenar bryts. Vi rekommenderar därför att man skakar ner snön före blidvädret.

Skall man plantera tujahäck rekommenderar vi de sorter som har hårdare barr. Exempel på sådana sorter är Brabant (bör klippas), Holmstrup (2-3 m), Globosa (rundväxande ca 1,5 m), Little Giant (ca 1,2 m).

text och bild, Kjell Wickman, 29.02.2016

Vändag - Ystävänpäivä -Valentines day!

I år blev det vinter till vändagen. Ja förstås vinter med kyla fanns ju en vecka i början av januari också men nu har vi här i kusttrakten fått ordentligt med snö, ca 20 cm på två dygn. Ja vi vet ju att många av Er tycker att 20 cm är ingenting, men här vid kusten är det många vintrar som vi inte ser mera än nån enstaka centimeter med snö så 20 cm och med utsikt till ännu mera, det är mycket det.

Förhoppningsvis skall nu den här snön täcka de mera känsligare växterna för med mycket töväder och längre dagsljus så blir snabbt växterna känsliga för kallt väder. Också de riktigt vinterhärdiga kan vara känslig om de fått vårkänslor och en riktig köldknäpp sätter in. I det fallet gör 20 cm snö susen så vi skall inte klaga.

I alla fall för att alla skall förstå att påsken och därmed våren ligger endast 40 dagar fram så har vi valt ut några extra färgstarka växtbilder att njuta av.

Glad vändag till alla!

Yhtäkkiä tuli nyt lumitalvi. Jo tammikuun alussa oli jo kunnon pakkastalvi mutta tässä rannikkoalueella oli silloin täysin lumeton. No niin, nyt on satanut lunta noin 20 cm kahden viikon aikana että nyt riittää jo. 

Toivottavasti tämä lumipeite nyt sitten suojaa kasvit jonkun aikaa koska helmi-maaliskuun aikana aika usein sattuu että yöt ovat todella kylmiä ja semmosta ei ole hyvää kasveille lopputalvella. Myös erittäin pakkasenkestäviä lajikkeita voivat silloin saada vauriot jos kasvu on herännyt leudon ja valoisien päiviän aikana. 

No niin, nyt on ystävänpäivää ja pääsiään ja kevään on nyt enää 40 päivää että yritämme sen takia valita sinulle muutamia väririkkaita kuvia että muistat kuinka lähellä kevät on.

Hyvää ystävänpäivää kaille!


Right now we are in middle of winter and today it's Valentines day. In our coastregion we got winter and during last two days it has been snowing all the time. Right now about 20 cm of snow. For continental areas this is nothing but for us it's quite a lot and let's say it straight - it's enough, we don't need more anymore this winter.

On the other side some snow could be very good for most of our plants outside in the garden. Days and daylight are now rapidly going longer and longer and if we get some warmer period most of the plants will start to grow and in that case they will get damages very fast. Actually this 20 cm of snow will both protect roots from getting the cold and also keeping  the ground a little bit cooler so plants understand that we still have winter.

Okey, as I said, now it's Valentines day, and this year that means we have only 40 days left to Easter and springtime. While waiting for spring we then want to show you some colorful photos from last year. Just enjoy and we wish you a wonderful Valentines day.

Finska atzalean Aamurusko (översatt till svenska blir det väl ungefär "morgonrodnad") hör till de nyare sorterna på marknaden. Den produceras med varumärket FinE vilket betyder att produktionen sker från cerifierat modermaterial och under övervakade former. Ett mycket fint tillskott till vår annars så magra finska rhododendronmarknad.

Clematis 'Jackmanii' är kanske den mest kända storblommiga klematisen. Den är också en av dom lättaste och det är därför den säljs i störst antal år efter år. Hos oss i kustfinland är snötäcket denna årstid riktigt utmärkt vinterskydd för denhär raringen kan få vårkänslor med ett par veckors plusgrader.

Sipprankan, Clematis sibirica, är en hårding. Denna clematis växer år för år ur dom gamla stjälkarna och blommar helt bedårande några dagar i början av sommaren. Senare på sommaren får växten snygga fröställningar som man nästan kan säga är som en andra blomning. Clematis sibirica brukar tack och lov inte vara känslig för vädersvängningar under vårvintern.

Rosen Koit är en estnisk korsning som vi fick korn på i vårt södra grannland för snart 10 år sen. Största fördelen med denna ros är dess blomvillighet också under svala somrar, alltså såna somrar som vi då och då har hos oss. Inför våren 2016 finns ett begränsat antal rotäkta exemplar som man redan nu kan beställa ifall man vill pröva denna inkommande sommar.

Den vanliga gullvivan, Primula veris, är kanske ett av dom sötaste vårtecknen i våra trakter. Vi hade ju barmark och plusgrader här före snöfallet och våra gullvivor gjorde sig faktiskt beredda att skjuta iväg på höjden då. Nåja, nu lär dom nog ta en välbehövlig paus några veckor igen.

Syringa vulgaris 'Sensation' tillhör gruppen ädelsyrener. Denna tvåfärgade sort har faktiskt visat sig mycket vinterhärdig hos oss och t.o.m. i zon IV hos en av våra kunder stortrivs den. Syrener kan dock få vinterskador om värme åtföljs av stark kyla den här tiden på året.

Det här är vindruvan 'Zilga'. Zilgan planteras helst vid en varm och ljus södervägg för att få möjligast kort mognadstid. Vinrankor överlag startar sent på våren med knoppsprickningen så faktiskt vill vi påstå att denna är inte ett dugg känslig för varmt+kallt denna årstid. Senare i maj när bladen har kommit då är den däremot mycket känslig och det kan vara en fördel att ha fiberväv till hands om det är minusgrader då.

Sötrönnen Likjornaja, Sorbus Likjornaja, hör också den till sorterna som normalt tål ordentlig finsk vinter, alltså ingen fara med -40 grader celsius. Den är inte heller alltför känslig på vårvintern, även om jag har svårt att tro att 40 minusgrader skulle vara bra just nu. Vändagen till ära avnjöts här riktig hemgjord Likjornaja gelé redan igår.

Jag kunde ju bara inte låta bli att ta med denna bild på den lyckade planteringen på Närpes torg. Det är förstås inte Mittistan huset i bakgrunden jag vill framhålla utan de snygga hortensiorna och dvärgtallarna som ingår i planteringen. Hortensiorna som vi år 2008 planterade här är vår utvalda Närpesklon vilken årligen beskärs för att växtsättet skall hållas kompakt och i passlig höjd till tallarna. Hortensian startar sent med tillväxten och brukar inte vara känslig denna årstid. Däremot skall man alltid se till att det inte bildas is kring rothalsen för det är nåt som genast tar kål på hortensian. Björkarna i bakgrunden är vanliga vårtbjörkar, Betula pendula.